Men fy vilken seg helg det har varit...visserligen var lördagen väldigt trevlig...tog en biltur ut till stugan med P och R..var ju tvungen att åka ut och kolla läget..Den har ju stått tom de senaste 2 åren sen min farbror sålde sin del av stugan till skrothandlarn(min far)..

Det är farmor och farfars gamla stuga och sen farmor dog för tre år sedan så har den ju stått mer eller mindre oanvänd..det är sån bråte där inne så det kommer ta ganska lång tid att få någon ordning där inne. Alla (iaf nästan alla) farmor och farfars saker finns instoppade i stugan..och det står saker ÖVERALLT..inne i stugan...i vedbon..i förrådet..i häbret...o inte nog med det..resten av grejerna finns nere hos skrothandlarns gruva..

Men fick en överblick iaf så nu vet jag vad som behövs göras..åker dit igen om ngn vecka, tänke göra iordning sovrummet åtminstonde så kan man ändå sova över och ta tag i saken på plats...det är lite jobbigt att bara åka över dagen..man hinner inte så mycket då.

Meningen är ju ändå att jag o barnen ska kunna komma ut dit när vi är lediga och ha någonstans att vara..och det är väl bättre att den används än att den bara står och förfaller?..ja ja...det blir vad det blir..

Söndagen var inte alls kul...vaknade halv åtta...och innan jag ens tagit mig upp ur sängen så kände jag hur fruktansvärt långtråkig dagen skulle bli...då  vill man ju nästan gå och lägga sig igen...;)

Och lång blev den...väldigt lång..och tråkig...

Idag blev det inget jobb heller...men å andra sidan med det pressade schemat jag hade förra veckan så är det ganska skönt med en extra ledig dag.

--------------------------------------------------------------------------------

Saker o ting förändras, människor förändras, att du skulle förändras så till den milda grad trodde jag aldrig. Vi har känt varann så länge..varit vänner så länge...varit nära som bara två kan..nu har vi börjat prata med varann igen..du tog kontakt..men ändå så känns det inte bra..närheten förtroligheten mellan oss känns flera mil borta..jag förstår inte varför..vi har ju alltid vara så fina vänner..det skickas sms och det skickas mail till och från varandra...men vi pratar aldrig!..Någon enstaka gång på jobbet när vi möts..men det är allt. Jag ringer men du svarar inte...du sms:ar istället..vad är problemet?..varför är det så svårt att PRATA?!?..Dina sms tyder ju på att du vill NÅGOT...men prata med mig då?!?..Låt inte fler missförstånd uppstå.

Ja jag säger då det....vilken röra...skrattar gör jag så tårarna rinner.. sa jag att jag bor i skitsnackarnas Mecka åxå...det sa jag va?..

Nu har jag tydlgien ihop det med nån annan i byn...hahaha..jag vet inte vart jag ska börja...tjejen i fråga (vars man jag tydligen dejtar????) hade ringt mitt ex dagen efter vi separerade..hon tyckte sååå synd om honom (han har berättat allt för mig)..hon är en sån där person som ingen vill ha kontakt med mer än nödvändigt om man förklarar det milt.

Hur som...hon hade ringt honom kvart över 7 måndagmorgon....okristligt tid kan tyckas....eftersom hon sett att han var vaken (på FB)..han fatta så klart ingenting...(han sa ju det sjläv att bara för att man råkar vara ute på FB 7 på morgonen betyder ju inte att man vill diskutera ett förhållande som tagit slut..sen har hon ring honom x antal ggr i veckan som gått..

I måndags fick JAG ett mail i inkorgen på FB...från hennes man....hahahaha..ja historien ÄR otrolig...där han kände sig tvungen att berätta att hans fru o mitt ex pratat med varann osv osv...jag mailade bara kort tillbaka att jo jag vet o det är inget jag bryr mig i men å andra sidan är det din fru som tagit kontakt m honom osv osv..jag anser mig vara vuxen och mitt privatliv delar jag med mig till de jag själv vill dela med mig...av den anledningen tog jag bort henne från min sk vänlista på FB...

Efter detta har det skickats sms till mitt ex där hon...skriver och säger att hennes man har träffat en ny tjej och det skulle då vara JAG..

Fattar ni?...själv fattar jag ingenting...inte mitt ex heller...

Om man nu har så dåligt i sitt förhållande så kan man väl iaf låta andra få ha sitt liv ifred...o inte fara med rena lögner...både jag och mitt ex skrattar gott åt deras förfarande...men självklart är det samtidigt irriterande...för 17 gubbar....jag är snart 40 år...sånt där tonårsbeteende slutade jag med för massor med år sedan.

Intriger o andra jäkelskap kan jag klara mig utan.

Ja vad säger man....byhålan i ett nötskal...och det konstiga är...det är alltid samma lilla klick av "folk" som håller på...himla glad jag är att jag inte umgås med folk här ute...här har jag bara bekanta o en o annan trevlig granne...Mina vänner har jag i stan...o de har varit mina vänner i över 30 år..

Men roande är det...

Har ju min blogg för att kunna skriva av mig och vill ju kunna skriva om allt utan att behöva dölja något...så jag känner inte att det är fel att berätta om varför jag hade sån ångest i morse..

Jag är inte längre särbo....jag är singel.... det känns tungt eftersom jag vet att jag sårar honom, men man växer ifrån varandra..man kommer till en gräns där det är dax att bestämma sig om man ska stanna eller gå.

Såg helt enkelt ingen framtid med oss som par. vi har haft våra extremt tunga perioder..och ibland blir man starka tillsammans eller så skiljs man åt. Jag har nog tyvärr tappat bort mig själv lite under de här åren vi har kämpat tillsammans. Behöver tid o ro för mig själv...energi att orka med vardagen och energi att umgås med mina barn..

Men visst 17 känns det tungt...vanan är svår att bryta...vi har ju alltid funnits där för varann..är ju van att bara lyfta luren så finns han där (oftast iaf)..men tyvärr har de tunga dagarna varit mer än de lätta....o tillslut håller det inte.

Jag hoppas bara att han kan gå vidare och att han ändå finner lyckan. Han förtjänar kärlek...men jag kan inte ge honom den.

Det är dax för mig nu att leva mitt liv!..

Så så är det med det....det var därför jag hade sån ångest i morse...men nu är det gjort...och en tung sten är borta från mina axlar.

...

anledningen att förra inlägget var lösenordsskyddat var bara för att jag behövde skydda mina egna tankar från obehöriga...men pip bara till så får ni lösenordet...(för de jag VILL ge det till och de som VILL läsa)

Fullt upp denna vecka med..har städat på ett äldreboende och gör det hela veckan.

Man blir lite ledsen och beklämd när man ser hur det är för en del gamla..när man ser gulliga rara gamla tanter sitta i sin egen lilla värld...klar i knoppen i kanske fem minuter för att sedan, upprepade gånger fråga vart de är, eller gamla ,rara farbröder som sover i stort sett hela dagarna, men vaknar till vid minsta ljud och frågar hur mycket klockan är

Nä jag hoppas att när den dagen är inne att det blir knall fall eller iaf att jag inte blir så dement.... Vet inte om demens är ärftligt eller inte..eller varför vissa blir demente men det är så tragiskt att se...och att uppleva nära o kära bli dementa.. Jag minns när mina farföräldrars granne och min farmors bästa väninna (n person som för övrigt i mina ögon var en extramormor för mig) tant Stina...henne tyckte jag så mkt om...hon kom förbi och hälsade på i stugan en dag när jag var där och städade ur (farfar hade dött)..då var hon klar i knoppen..körde bil, och pigg som en lärka..inte en enda krämpa..

Ett halvår senare berättar min pappa att Stina var helt dement..hon minns inte honom, inte min farmor, inte någon förutom sin egen mamma o syskon,  och grät varje dag eftersom hon ville hem till mamma.. Nä fy det gjorde ont i hjärtat att höra...tänk att det kan gå så fort.

Min pappas morfar däremot (min gammelmorfar) var pigg ända in i det sista..några dagar efter sin 93 års dag fick han för sig att han skulle skida till sonen (som bodde 3 km bort)...och det gjorde moffa John...utan bekymmer..och hem igen..(det skiljde 90 år mellan min son och min moffa John..men de blev de bästa vänner. Skulle kunna berätta mycket om min moffa John...det var en underbar människa

.Moffa John dog på min farmor 75 årsdag...då var moffa John 98 år. Han hade klivit upp på morgonen.duschat (själv utan assitens från äldreboendet) klätt på sig, ätit sin fil och lagt sig på sängen och somnat in.

SÅ vill jag sluta mina dagar. Leva ett helt liv, ett rikt liv (Irikt på familj o vänner o kärlek)

Oj...idag har det varit full fart...lyckades elda upp en stackars tomte som satt i ljusstaken..

Han bidde lite svart stackarn...men jag har iaf den andra kvar.

Det är nog bra att komma ihåg att släcka ljusen när man sätter sig vid datan..;)

Nu har har jag iaf kokat färdigt julknäcken..och en massa spill slapp jag..

Jag tejpade plåten (med klistersidan uppåt naturligtvis, men det fattar väl vem som helst...*L*)

Sen var det bara att ta sleven i vacker hand och hälla....knappt något spill, smidigt och enkelt:

Mitt i knäckkokeriet kom Zanna inspringandes..kall och blöt...hon hade varit ute på hästletarjakt. Tydligen hade en kompis varit ute med sin häst och låtit två andra tjejer tolka bakom hästen med en  bob..bobben hade olyckligtvis fastnat med skidan i ett cykelställ...hästen fick så klart panik och slet sig...tjejen blev avkastad, fick en spark i huvudet så hon tuppade av...Zanna och hela gänget sprang efter hästen som hade försvunnit in i skogen...över järnvägen..mot Furuvik..den hittades så småningom vid Bilisten en bit bort från centrum. Där var det iaf någon som tog hand om den...själv hade Zanna och tre av kompisarna sprungit hela vägen till Furuvik (det är en bra bit att springa...ca 4-5 km om jag har rätt)..

Väl tillbaka igen träffade Zanna på ambulansen som var på väg att hämta tjejen som blivit avkastad..hjärnskakning och skrubbsår över hela kroppen..(såvitt vi vet nu)

Ingen bra början på jullovet där inte..

Hur det gick med henne vet vi inte än men Zanna berättar väl när hon vet mer.

Nu får vi väl hoppas det får vara lugnt iaf för idag..

Japp...pyttipanna bidde det...

Men junior han var trött han...har nog tagit på sig tröttmössan idag

Direkt efter maten traskade han in på sitt rum...och känner jag honom rätt så har han nog somnat igen...;)..

Satt och pratade om hans ansökan till skolan i Alfta..

Han har sökt in på en utbildning som har tunga fordon/grävmaskiner/lastare på schemat..får väl se efter februari om han kommer in...

Liiite beslutsångest har han, (har väl lite svårt att lämna amsen kanske..*L*)..men jag sa åt honom att självklart ska han ta chansen om han får den. Kommer han inte in har han ändå sin utbildning kvar här hemma. Men framtidsutsikterna ser nog ljusare ut med den utbildningen...även om han redan nu läser "tunga fordon" men den i Alfta är bredare.

Tomt kommer det ju självklart bli om han flyttar upp men han kommer ju hem på helgerna..(hoppas jag ju).

Nåja, framtiden får utvisa.

Zanna har gått till sin pappa så henne lär jag nog inte se förrän på söndag.

Blir en kväll här hemma åker till kärbon i stan imorgon istället..det blev så sent efter tvättstuga o matlagning. Känns inte som om jag har någon större lust att dundra på bussen in till stan...Kanske är det jag som har tröttmössa idag..?  

Blä vad trött jag blir på folk som inte vet vad de gör..jag blir indragen i skitsnack bara för att vederbörande inte kan hålla reda på vem eller vilka hon själv pratar med. Vill inte vara med på sånt. Och till råga på allt så ger människan mig skulden sånt gör mig ännu mer förbannad!.

Jag far inte med skitsnack o vill folk anförto sig åt mig så stannar det hos mig. Nä fy vad irriterad jag är nu...och det värsta är att den människan kan jag inte undgå att träffa då hon indirekt ingår i familjen..Är så fruktansvärt less på de intriger som denna dam hela tiden skapar. Har upptäckt att så fort något händer så nog f-n har hon haft ett finger med i spelet...OCH är jätteduktig på att skylla från sig på andra..

Men det finns stunder och händelser i livet som gör att jag tillslut lessnar ur totalt...och har man gjort bort sig hos mig då är det bara tack o adjö!..Då har man inget mer här o hämt..

Nu har jag skällt färdigt..;)

Återkommer när jag har nåt roligare att skriva om

Nu känns det till o med inomhus att det är kallare ute...termostaten har väl inte riktigt hunnit med. Usch tycker synd om Zanna som inte har ordentliga vinterskor än...eller egentligen HAR hon det men hon vägrar använda dom...de är för klumpiga o inte snygga o gud vet jag...de dög ju förr året..

Men i morn ska hon få åka iväg o handla både det ena o det andra..ganska bra på ett sätt att få lönen redan den 15:e....för nu börjar det bli tomt i skåpen..har ju liksom inte riktigt kommit ikapp sen FK tog bort min halva sjukersättning...o det tog tid innan stämpling kom igång så det har ju varit knapert ett tag.

I morgon får jag iaf min första fulla lön. Men tyvärr är jag hemma från jobb idag....har ingen som helst energi kvar i kroppen. Konstigt det där att FK anser att jag är fullt frisk..hm...blir lite less när de går emot både allmänläkare och smärtspecialister...men men....vad gör man...har inte energi kvar att bråka på dom...jag försöker jobba så gott jag kan. Värk har jag men det är värk jag lärt mig hantera (alltid värre framåt vintern ) men det är den här förlamande tröttheten..

När den sätter in fungerar absolut ingenting...spelar ingen roll hur mycket kaffe jag häller i mig eller hur ofta jag tar en stödvila..den gr inte att sova bort..så svårt att förklara men det är en trötthet som helt enkelt inte går att beskriva. Och så har jag aldrig känt tidigare..inte på det här sättet...totalt energilös...lika glad som vanligt är jag så det är inte frågan om ngn depression heller utan jag är bara TRÖTT..hela kroppen känns tung, minsta grej som ska göras tar dubbelt så lång tid...

Nä fy!....Saknar mitt vanliga pigga jag...o det märkliga är att ena dagen kan jag vara jättepigg men så slår det bara till så är jag så där ruskigt trött igen.. o nu när kylan sätter in kommer värken tillbaka.

Nämen....nu får jag f-n i mig sluta gnälla....ska lägga mig en stund igen...Zanna har precis traskat iväg till skolan...Tobias sover än (han börjar ju inte förrän kl 13 idag...turunge)..kärbon sover åxå....och våra lurviga två fröknar...de snarkar så det var nåt otroligt från soffan..

Hahaha...hör junior från sitt rum intill köket...han pratar i nattmössan....go unge....(säg inte att jag kallt honom go unge...han e ju ändå 18)..

Kram på er.....Lovar vara gladare i nästa inlägg....OCH inte så långrandig...